Händige Herrn vill nämligen inte gärna förändra något så han sa genast "Det går int´, det förstår du väl själv hur dammigt och läskigt det blir då och dessutom så syns ju röran i skåpen. Det går int´."
Skåpluckorna fick alltså sitta kvar några månader men när jag kom hem från BB med nyfödde sonen A så bestämde jag mig för att NU SKA LUCKORNA BORT. Jag plockade helt sonika bort dem när Händige Herrn var på jobbet, städade och donade och satte spets på hyllorna och inväntade protesterna. Tre dagar (!) senare tittade han på skåpen och sa "Vad har hänt med skåpluckorna?" Jag svarade att jag tänkte göra ett litet experiment för att se om vi trivdes med att ha öppna skåp men lovade att snart sätta upp luckorna igen.
Det är nu 11 år sedan och för ett tag sedan hämtade jag ner luckorna från vinden och satte upp dom igen och när Händige Herrn kom hem från jobbet sa han " Vad har du gjort! Så där kan vi väl inte ha det, det ser ju inte klokt ut." Jag sa inget, plockade bara lugnt och stilla bort luckorna och gick leende upp på vinden med dom igen. Och så är det med det mesta jag vill göra här hemma, jag talar först om vad jag vill göra och får till svar "Det går int´." Sedan väntar jag en tid och så pratar vi om det igen och får till svar "Njae, jag tror int´det går". Sedan väntar jag ett tag och så tar jag upp ämnet igen och då tror han att det är hans egen idé :o)
Så här ser skåpet ut förresten
2 kommentarer:
Hej! Kul att hitta hit! Jag ser av dina tidigare kommentarer att du är nybörjare i bloggvärlden. Så är även jag. Lycka till med bloggande och på återhörande :)
Hej du AgnesK.Ja, det gäller ju att vara diplomat på högsta nivå om man vill få det som man vill.
Snyggt skåp förresten. Öppna skåp skulle jag vilja ha men jag har alltid så stökigt bland bunkarna att det int´går...hi hi
kramar Eva Agnes
Skicka en kommentar